Söndag 22 oktober
Det ihållande regnet som fallit hela natten håller i sig och
det hinner bli eftermiddag innan det ens börjar avta. Någon länge utflykt
kommer jag inte att hinna med nu. Med lite matsäck, kamera och kikare i ryggsäcken
cyklar jag norrut, till Fels mosse som bara ligger några kilometer bort. Jag
parkerar cykeln på det vanliga stället intill ett
majsfält, tar fram anteckningsboken och vandrar mot mossen. En rödvingetrast som lockar blir den första fågeln i anteckningsboken. Några torra surr hörs
också från två dubbeltrastar. Framme vid min vanliga utkikspunkt ser jag
rödvingetrastarna när de driver fram och tillbaka ovanför trädtopparna på trastars typiska vis. Vandringen över mossen
resulterar i blöta strumpor och en observerad groda men också i en fågel jag
inte alls väntat mig. Den flyger upp alldeles framför mig på stigen och jag
tror först att det är en fasan men så hinner jag se den långa, raka näbben- en morkulla!
Här ute på Lundaslätten är det långt till skogar stora nog för morkullor och
detta måste vara en fågel på flyttning, kanske tvingad att rasta på grund av
regnet.
 |
| En flygande morkulla, inte den jag såg dock. Denna är hämtad från Söderhamns fågelklubbs hemsida silvertärna.se och fotograf är Lena Radler. |
Solen visar sig alltmer och jag har inte lust att cykla hem än. Jag beger mig istället mot Stångby mosse och Hoby backar. När jag når backarna skiner solen och jag bestämmer mig för att dricka kaffet och äta smörgåsarna här.
Hoby backar är en liten, nästan trädlös dalgång med
betesmark på sidorna och med Hobybäcken som ringlar sig fram i botten. En hare springer snabbt uppför sluttningen på
andra sidan och försvinner när jag når fram. Ibland inträffar det ju att man
bara är totalt nöjd med att befinna sig där man är och när jag sitter i
backarna den här kvällen känner jag just så. Solens sneda strålar över gräset, några steglitsers mjuka kvitter, bäckens
sorl, kornas tramp, ljungpiparnas rop…allt
känns väldigt fridfullt. Naturligtvis hörs också flygplan och det avlägsna
mullret från motorvägen men ljungpiparens rop blir ändå det sista jag hör när jag lämnar backarna i skymningen.
