Ölandsläger för gamla Fältbiologer 30/5-2/6

På Sandviks camping vid havet på Ölands sydvästra kust höll lägret till. Hit anlände Niklas, jag, Thorulf och hans två barn sent på Kristihimmelsfärdsdagens kväll. Bland tallar och blommande hagtornar slår vi upp våra tält. Runt om oss tältar andra Fältbiologer och några hinner vi hälsa på. Det är en mulen, blåsig kväll med regn i luften och mörkret faller snabbt medan vi kämpar med tälten. Till slut lyckas vi. Jag försöker läsa en stund med pannlampan men somnar strax till regnets smatter mot tältduken.

Nästa morgon, efter en snabb frukost, far vi iväg. Inte särskilt lång bort, bara till första bondgården längs vägen faktiskt. Här ställer vi oss med tubkikare och kameror i högsta hugg vid gårdens gödselhög. Andra fågelskådare är redan på plats. Varför i all världens namn undrar du? Jo, vid den stora högen hade under de senaste veckorna ibland en liten beigegrå fågel som inte fanns med i min fågelbok, en spetsstjärtad duva visat sig. Dess hem är Nordamerika. Vi står där en stund och småpratar.  Flugorna surrar, uppe på högen matar gråsparvar sina flygga ungar och i en pöl samlar hussvalor lera  till sina bon under ladtaket. Deras svartblåglänsande ryggar, vita magar och plirande ögon blev en bra kompensation för duvan som vi aldrig ser. 

      Vi beger oss vidare. Mindre flugsnappare och Lundsångare sjunger i en skogsdunge ovanför Degerhamn och på ett fält vid torngård ser vi en turturduva. Över alvaret i söder kretsar ett par ängshökar.

Ismanstorps fornborg

Ungefär mitt på Öland växer en stor lövskog, Mittlandsskogen. Här finns ett rikt djur- och växtliv och i skogen finns också många spår av de första människorna på Öland. Ismanstorps fornborg ligger här och hit kommer inte bara arkeologer utan också många biologer.  Runt om och inne i den halvt raserade runda borgen finns en öppen ängsmark där en mängd sällsynta ängsväxter blommar. Under stenarna i själva borgen bor hasselsnoken.

Redan längs stigen genom skogen ser jag flera växter jag bara är vagt bekant med. Den första orkidén dyker upp strax efter att vi passerat stättan ut till ängsmarken - johannesnycklar. Inne i den gamla borgen där stenarna fortfarande bildar skönjbara rum ser jag nästa; en liten minitiatyr med rödprickiga vita blommor, en krutbrännare.

Krutbrännare

Ängen runt borgen är verkligen översållad av blommor. Många av dem har bladen samlade nära marken i en rosett, en anpassning som gör att de tål att bli avbetade en bit ovan marken av kor eller avhuggna med lie. De är också småväxta, likt krutbrännaren och kattfoten. 

Kattfot

Bland blommorna fladdrar fjärilarna. Om man ser var de landar kan man lyckas smyga sig nära och ser då näpet pälsklädda kroppar och vackert tecknade vingar.  Niklas kollega från skolan har dagen innan sett några exemplar av den mycket sällsynta gullvivefjärilen och givetvis vill vi se den. Vi smyger och fotograferar: smultronvisslare och kamgräsfjärilar, ängsnätfjärilar, skogsgräsfjärilar och pärlemorfjärilar. Vi kryper fram genom hav av gullvivor men ingen gullvivefjäril.

Smultronvisslare

Vi vandrar tillbaka till parkeringen. Det har blivit kväll och taltrastarna ropar till varandra genom skogen. En rödvingetrast stämmer in med sin vemodiga strof. 

Efter maten sitter vi och jämför våra upplevelser med andra Fältbiologer nere på stranden. Sedan är jag helt slut men Thorulf och flera andra ska pejla fladdermöss. När jag ska somna smattrar det för fullt i fladdermusdetektorn utanför. Nordisk fladdermus hör jag någon mumla. Sedan somnar jag. 

Hallstorps hage

Nästa morgon beger vi oss till ett annat berömt naturreservat på Öland: Hallstorps hage. I de urgamla ekarna finns den större ekbocken, en rest från Europas urskog.

Thorulf fotograferar...

Vi ser inte den men det vimlar av Fältbiologer och andra längs spångarna och snart har någon hittat Europas största skalbagge: en ekoxe! Den sitter på en hassel vid en spång och många får se den fint.

Niklas fotograferar ekoxe

Efter ekoxen blir det givetvis pizza i Borgholm. Thorulf och barnen är nu trötta efter fladdermusjakten natten innan och kör före till campingen. Niklas får ett sms: hans kollega är vid Ismanstorps hage igen och har sett gullvivefjärilen. Om vi skyndar oss dit kan han visa oss den! 

Vi möts vid borgen. Tillsammans går vi till en plats en bit norr om platsen där vi letade dagen innan. Här är marken inte öppen utan ett sorts mellanting mellan äng och skog. Mellan ekar och enar bildas små gläntor där björnbärssnår och hagtorn vandrar in. Den vita skogsliljan lyser, högväxt och ståtlig. Den skulle inte tåla för mycket tramp av klövar eller att bli nedhuggen av en lie.

Vit skogslilja

Här hittar vi, eller snarare två fjärilsintresserade kvinnor, till slut fjärilen. Liten och diskret låter den sig fotograferas på ett grässtrå innan den fladdrar iväg och försvinner. Vingundersidornas mönster är en gåtfull mosaik i vitt, svart, brunt och orange.

Gullvivefjärilen!

Söndagsmorgonen är solig och vacker. Fågelsången är intensiv vid fyratiden när jag måste gå ut. Vi hinner denna dag besöka ännu en borg, Gråborg och se ännu fler vackra orkidéer, fåglar och fjärilar. 

Fullt fokus även på söndagen! Nära Borgmossen.

Bilderna nedan är från de fina betesmarkena runt Gråborg och Borgmossen. Flugblomstret och väddnätfjärilen fick jag tyvärr ingen bild på. Nu måste vi till slut bege oss hemåt. Vi tänker att vi måste ha besökt Öland vid den absolut vackraste tiden på året. 

Svinrot

Blommande Oxel, Gråborg