En lördag i början av augusti tar jag tåget och
bussen till den lilla byn Örnahusen i Skånes sydöstra hörn. I södra delen av
byn skjuter ett litet stenrev ut i havet där det vid den här tiden brukar
samlas mycket vadare, måsar och tärnor. Just vid Örnahusen förändras kusten. I
söder börjar sandstranden, finkornig, ljus sand som sträcker sig ända bort
till Ystad och som vid Sandhammaren och Hagestad bildar stora dyner flera
kilometer inåt land.
En grund sandbotten är inte lika rik på liv som en
botten med klippor och sten. Blåstång och andra alger kan inte fästa så bra.
Reven och de stora stenarna vid Örnahusen däremot både hindrar vågorna och ger
fäste. Bland algerna finns gott om musslor och smådjur som blir mat åt ejdrar,
viggar och gräsänder. Storskrakar,
skarvar och tärnor fiskar i lugnvattnet bakom revet. Och det finns mängder av kanadagäss!
Jag räknar hundratals bara längs den bit strand jag kan överblicka med kikaren
och hela tiden kommer fler flygande inifrån land. De verkar mest komma för att
umgås och vila sig efter att ha betat inåt land. De är vackra att se på med
sina långa svartglänsande halsar och vita kinder. Det är faktiskt inte så ofta
man ser kanadagäss i södra Skåne. De häckar oftast i skogssjöar längre norrut
men tydligen har de hittat en fristad längs Österlenkusten på eftersommaren. De
ser ut att njuta i vattnet och det är svårt att missunna dem det, oönskade som
de är av alla förutom som jaktbyte.
Mellan byn och havet finns det en remsa med strandhed.
Runt ett bestånd av renfana fladdrar massor av fjärilar. Jag sätter mig ner intill.
Små bruna fjärilar visar sig vara rödfläckiga blåvingar och även mindre
guldvinge är vanlig. Puktörneblåvinge, kamgräsfjäril, slåttergräsfjäril och tisteljäril-totalt
ser jag åtta fjärilsarter kring blommorna. Om man ska spara något ogräs hemma i
trädgården åt fjärilarna ska man definitivt välja renfana!
Rödfläckig blåvinge och ett litet vildbi (troligen ett sorts sidenbi) på renfana. |
Storfläckig pärlemorfjäril |