Söndagen den 22 september-Svartskylle och Oxhagen

Tiden går så snabbt och plötsligt har hela sommaren gått utan att jag sett en enda lövgroda. Lövgrodan har alltid fascinerat mig. Den kan likt sina släktingar i varmare delar av världen klättra i träd och det är i träd och buskar den tillbringar sommaren efter att under våren lekt i någon damm. Har man tur kan man hitta den solande på något blad och det är det jag hoppas på denna söndag. Vädret ska ju bli fint så kanske finns det ännu en chans. Jag packar matsäck, kikare och kamera och tar bussen till Sjöbo. Härifrån går en buss mot Ystad som stannar nära flera fina lövgrodeområden. Jag hoppar av vid byn Eneborg och vandrar upp mot Svartskylle naturreservat.

Svartskylle naturreservat består av öppna betesmarker där grunda dammar, både grävda och naturliga, ligger utspridda. Dammarna värms upp snabbt på våren och är perfekta lekvatten för lövgrodor. Om man vandrar från Eneborg in i reservatet kommer man dock först till Fredriksbergs mosse, där både rikkärrsväxter (som behöver mycket kalk) och fattigkärrsväxter växer. 

Svartskylle naturreservat med Fredriksbergs mosse nedanför sluttningen till höger.

När jag vandrat nerför sluttningen och lagt ifrån mig ryggsäcken på en tuva hör jag faktiskt en lövgroda från buskarna uppe i sluttningen! Jag går tillbaka efter ljudet och letar en stund. Jag upptäcker några för mig nya  små dammar med en tät vegetation av undervattensväxter. Ätliga grodor ligger och solar längs stränderna och plumsar i när jag närmar mig och överallt hörs prasslet från trollsländor som lyfter. Några tornfalkar kretsar runt,  förmodligen på jakt efter trollsländorna. 

Blodröd ängstrollslända

 Jag ger upp sökandet och vandrar ut på mossen. Ängsvädden blommar och jag hittar en sen slåtterblomma. Mitt ute på mossen landar fjärilar på några buskar för att sola sig. Bland flera amiraler landar en mindre fjäril - en vinbärsfuks! Efter en stunds väntan får jag ett bra foto. Nu hörs tranor och flock efter flock flyger över mig.

Ängsvädd

Slåtterblomma

Amiral

Vinbärsfuks

Bortom kullarna i Svartskyllereservatet ligger en annan fin groddamm. Kring den är det snårigare och dovhjortar sticker förvånat upp huvudet  ur buskarna när jag närmar mig. Ett vildsvin flyr i panik. På ett ställe har vildsvinet bökat upp kaveldunsrötter och här hoppar en liten groda, en klockgroda! 

Klockgrodan!

Klockan är nu halv sju och jag inser plötsligt att det snart mörknar och att jag måste hinna till stora landsvägen och busshållplatsen innan dess. Jag lovar mig själv att komma tillbaka till våren när lövgrodorna spelar.