Ung knölsvan (född i fjor). Nöbbelövs mosse den 2 januari 2022

Idag har jag plaskat runt på Nöbbelövs mosse. All is och snö har smält och fyllt mossen till brädden med vatten. Jag såg stora flockar av krickor och bläsänder, gräsänder, knölsvanar och flera storskarvar. Som vanligt blev jag mest fascinerad av hur alla fåglarna kunde hitta mat. Knölsvanen lever av olika vattenväxter året om. Den är vår tyngsta fågel och går, till skillnad från den lättare sångsvanen, bara sällan upp på land för att beta. Hur vattenväxterna kan ge tillräckligt mycket energi nu har jag svårt att förstå. Jag har läst att många vattenväxter bildar speciella  övervintringsskott på botten och kanske är dessa näringsrika nog? Vass- och kaveldunsrötter innehåller tydligen också mycket kolhydrater. 

Knölsvanen når rötterna genom att doppa halsen och kanske också tippa kroppen framåt om det är djupare. Fjäderdräkten är tät och stänger ute vattnet: svanen håller sig torr närmast kroppen så länge fjädrarna bara hålls rena och fräscha. Storskarven däremot blir blöt inpå skinnet när den dyker. Den lever helt av fisk och att fjäderdräkten är mindre vattentät gör det lättare för den att dyka. Men att den kan hitta tillräckligt många fiskar i mossens kalla, grumliga vatten för att hålla sig varm är ändå helt otroligt!

En av storskarvarna.

 

En av de vuxna knölsvanarna.