Söndag 17 december

Jag har börjat vikariera på en förskola och häromdagen ville barnen höra sagan om Gubben Vinter som försovit sig och väcks när Lisa knackar på hans dörr. Kanske har han verkligen vaknat nu. Ett tunt täcke av snö har lagt sig under natten - tillräckligt för att förvandla min mosse till något nytt och magiskt. Snön färgas rosa i de första solstrålarna och jag blir så fångad att jag överger min ursprungliga plan att cykla till kusten. Hela förmiddagen går jag omkring och försöker ta bilder av snön, de vitpudrade träden och olika fåglar. I en av de höga kraftledningsstolparna upptäcker jag en pilgrimsfalk som sitter och spanar och  den är mycket vacker i solljuset när jag får in den i tubkikaren. Senare ska den göra ett jaktförsök men gräsänderna i dammen hinner lyfta i tid och kommer undan. Jag står länge i vasskanten så stilla jag kan för att försöka ta en bild av skäggmesar men får till slut ge upp med stelfrusna tår. Just som jag vänder mig om rusar en räv förbi över ängen alldeles bakom mig. Jag har sett räv här förr men då har jag stått i åkerkanten ovanför ängen och räven har inte upptäckt mig. Solen har nu gått i moln och den gyllene morgonen har övergått i en gråvit vinterdag. Klangfulla rop från sångsvanar hörs då och då från himlen. Vattnen längre norrut måste ha frusit och tvingat ut dem på flyttning. Kanske är det vinter nu!  

Onsdagen den 29 november: vinterfåglarna har kommit

Sjungande gärdsmyg (en snabb skiss jag gjorde i anteckningsboken).

Jag vaknar klockan fyra på morgonen och kan inte somna om. Det är ännu flera timmar tills det ljusnar. Genom fönstret som står lite på glänt hörs fågelsång: långa sträckor av svirrande och drillar och när en strof är slut börjar strax en ny. Det är en gärdsmyg som sitter och sjunger bland hyreshusen. Kanske är det lyktorna över bilparkeringen som lurar den eller så har en rival kommit in i reviret. Gärdsmygen är en skogsfågel som häckar i skogar och parker med mycket kullfallna träd och stubbar men på vintern byter många av dem vistelseort. Många söker sig till våtmarker med stora vassar och andra flyttar in i stan. Några brukar hålla till på vår innergård och även när det är djup snö ser man dem kvickt kila mellan de täta oxbärshäckarna. Under dem är det snöfritt och troligen finns det lite insekter och spindlar att hitta. Husen avger ju värme.

     När jag vaknar på nytt har det ljusnat och nu hörs mjuka pju-pju utanför. Domherren häckar i stora barrskogar längre norrut men på vintern är den vanligare inne i Lund än många tror. Det är lönnarnas och askarnas frön som lockar. Den lever även av frukt och knoppar från fruktträd. Det blir en solig vacker dag och på eftermiddagen lyckas jag till slut komma så nära en flock att jag kan ta några bilder.

    

Domherrar; en hane överst och nedanför den en hane och en hona.

Bästa sättet att locka domherren till fågelbordet enligt boken Vinterfåglar av Lars Jonsson är att bjuda på hampfrön. Gärdsmygen lever mest på insekter och spindlar även på vintern men den kan komma fram till fågelbordet och äta nedfallna smulor från talgbollar om det är mycket snö och kallt.