Söndag 17 december

Jag har börjat vikariera på en förskola och häromdagen ville barnen höra sagan om Gubben Vinter som försovit sig och väcks när Lisa knackar på hans dörr. Kanske har han verkligen vaknat nu. Ett tunt täcke av snö har lagt sig under natten - tillräckligt för att förvandla min mosse till något nytt och magiskt. Snön färgas rosa i de första solstrålarna och jag blir så fångad att jag överger min ursprungliga plan att cykla till kusten. Hela förmiddagen går jag omkring och försöker ta bilder av snön, de vitpudrade träden och olika fåglar. I en av de höga kraftledningsstolparna upptäcker jag en pilgrimsfalk som sitter och spanar och  den är mycket vacker i solljuset när jag får in den i tubkikaren. Senare ska den göra ett jaktförsök men gräsänderna i dammen hinner lyfta i tid och kommer undan. Jag står länge i vasskanten så stilla jag kan för att försöka ta en bild av skäggmesar men får till slut ge upp med stelfrusna tår. Just som jag vänder mig om rusar en räv förbi över ängen alldeles bakom mig. Jag har sett räv här förr men då har jag stått i åkerkanten ovanför ängen och räven har inte upptäckt mig. Solen har nu gått i moln och den gyllene morgonen har övergått i en gråvit vinterdag. Klangfulla rop från sångsvanar hörs då och då från himlen. Vattnen längre norrut måste ha frusit och tvingat ut dem på flyttning. Kanske är det vinter nu!