Söndagen den 22 mars: efterlängtade vårfåglar

När jag är hemma i Lund måste jag alltid bege mig en bit om jag vill uppleva lite ”vildare” natur. Jag beslutar mig för att åka till Stångby mosse denna söndag. Mossen är naturreservat. Den största anledningen till det är nog det rikkärr (ett kärr med mycket kalk) som finns i norra delen och som genom bete och slåtter har en mycket rik flora. I reservatet finns också en spännande sumpskog och en liten bäck som ringlar sig över ängsmarken längst i norr.               
Jag går upp nästan mitt i natten för att vara på plats när det ljusnar. Kanske kan jag få höra en uggla eller morkulla? Det lyckas inte riktigt men dagens första bild är ändå ett bevis för att jag faktiskt lyckades komma ut riktigt tidigt.

Nöbbelövs mosse från cykelvägen i väster. Fåglarna är vitkindade gäss.

Jag når mossen i soluppgången. Från parkeringen går stigen först genom sumpskogen. Gärdsmygarna sjunger lika intensivt som sist, en större hackspett trummar och strax hör jag också nya fåglar: taltrast, en järnsparv och en gransångare. Det är verkligen kallt, gräset längs  stigen är vitt av frost men solen flammar nu mellan träden. Den når en sjungande stare högt uppe i en al och får dess fjädrar att glänsa. En nyutslagen sälg lyser gul. 

Gransångarna börjar sjunga alltmer och deras silt-salt hörs snart lite överallt. Jag går en runda över ängarna och kärret. Bäcken rinner klar och glittrar i solen. 

Bäcken i norr.

Sumpskogen.

Jag frestas att slå mig ner en stund men vill vidare och upptäcka mer.

På väg från mossen cyklar jag förbi en bonde som plöjer sin åker. Efter traktorn följer en stor flock måsar och bland dem en med nästan svart rygg och vingar - en silltrut! Närmare mig, nästan på rad mitt på åkern sitter fem små svartvita fåglar och plirar åt mitt håll: sädesärlor!  Längs cykelvägen tillbaka till Lund blommar tussilagon för fullt.

Söndag 8 mars: trevande vår

En mulen råkall morgon  men jag har ändå begett mig ut på jakt efter fler vårfåglar. I vassen på Stångby mosse gör en liten fågel som flyger undan under mjuka ”siu” mig glad. En sävsparv! I sumpskogen intill sjunger gärdsmygarna för fullt.  Knappt ett träd står upprätt här längre- lutande, halvt uppryckta eller avbrutna stammar, vindfällen och vattensamlingar överallt. En totalt omöjlig miljö för mig men om jag vore gärdsmyg skulle jag lätt kunna gömma ägg och ungar undan mården och sparvhöken som också finns här och runt pölarna skulle jag hitta massor av mygg och andra smådjur att mata ungarna med. 

Ännu ej utslagen sälgblomma.

På vägen tillbaka genom skogen ser jag en för mig ny växt: tibast!

Tibastens blomma. Den hade en överraskande stark, god doft.