 |
| Storullbin, hane till vänster och hona till höger |
Krokås
På väg från ett bad i havet, när jag går på den
slingrande grusvägen förbi de övergivna minkfarmerna, får jag syn på något. En
okänd blomma med några okända bin på! Efter att ha smugit fram och stått stilla vid blommorna
en stund anar jag vad det är. Från foton i facebook-gruppen ”Vi som älskar humlor och
bin” känner jag igen dem: storullsbin! Ett bi som är lite större är hanen. Han
försvarar blommorna (som jag tror är kattmynta) mot andra hanar och när en
mindre bi, en hona, landar på en blomma parar han sig med henne. Honorna kommer
att lägga de befruktade äggen i en bogång fodrad med växthår från håriga växter som lammöra
och revfibbla, därav namnet.
Inspirerad tar jag in på en sidostig. Lite längre
fram ska det finnas en ruin där en massa plywoodskivor slängts i gräset framför
ingången. Under dem har det varenda gång jag tittat funnits kopparödlor, men
det var länge sedan jag var där sist. Så anar jag ruinen vid sidan av stigen.
Det har vuxit igen ännu mer sedan sist och jag får verkligen koncentrera mig
för att inte riva benen när jag kliver genom björnbärssnåren. Här måste det
vara! Jag börjar lyfta på de ruttna träskivorna framför ingången och under den
tredje ligger faktiskt två ödlor! Kanske är det en hane och en hona? De kommer
att få det allt svårare att värma sig här när skogen sluter sig men jag vet att
lite längre fram har det skapats en ny beteshage till ridhästar där det både
finns sol och gott om insekter, så de kommer att klara sig.
 |
| Kopparödlorna |
 |
| Platsen där kopparödlorna håller till |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar