Söndagen den 14 februari 2021: lite tur

Ibland har man lite tur! Jag ser på Artportalen att en kungsfiskare setts vid Fredentorps begravningsplats inte långt från där jag bor. Utan stora förhoppningar ger jag mig dit efter lunch. Kungsfiskare brukar vara svåra att se bra, ofta ser man bara en blå pil som snabbt flyger förbi eller hör en vissling från något snår inne i strandvegetationen. 

När jag kommer fram möter jag flera fågelskådare som tidigare sett kungsfiskaren. Mitt på begravningsplatsen rinner en bäck och det är här den brukar hålla till och fiska. Kanske är detta den kungsfiskare som hållit till vid Nöbbelövs mosse tidigare i vinter spekulerar vi. Bäcken är det enda öppna vattnet på mils omkrets nu när alla dammar och diken frusit. 

Många fåglar har samlats vid bäcken. Jag ser krickor, rörhöns och till min förvåning också flera skedänder.

Skedänder; hane, hona (och en gräsandshane).

Fru skedand

Herr och fru kricka på iskanten.

Så plötsligt är den där, i busken på andra sidan bäcken. Grenen gungar lite medan den intensivt spanar ner i bäckens vatten. Strax dyker den och kommer upp...med en fisk! Tydligen finns det ändå fisk i det grumliga vattnet! Vi får se den ta flera fiskar: några gånger genom att ryttla över en öppen bit av bäcken innan den dyker. men oftast genom att dyka från grenarna på den buske som ligger bara tio meter från där vi står. Till slut flyger den ändå iväg en bit och jag säger adjö och börjar vandra hemåt-  med stelfrusna tår men glad!

 

Lördag 6 februari: Stångby mosse och Hobybäcken.

Rådjur, Stångby mosse

 En kall morgon, minus sju grader. Fast rådjuret är på väg mot mig måste jag vandra vidare för att hålla mig varm. Snön knarrar under fötterna. Vid ett hus sitter en kråka och värmer sig i de första solstrålarna. Den kastar en blick ner på mig när jag går förbi men sitter lugnt kvar.

 

Tornfalk, Stångby mosse

Kring Hobybäcken i norr har en större flock kråkor samlats. Bland dem ser jag mindre, mörka fåglar med ljusa prickar-starar! De vandrar fram på en del av ängen där solen har smält bort snön, ivrigt pickande i gräset. Vad kan de hitta att äta där? Marken under mina fötter känns stenhård. Jag vill inte skrämma dem men plötsligt flyger de och kråkorna ändå upp. För någon rovfågel? Jag fortsätter längs bäcken, upp till Hoby backar där jag strax får en förklaring till fåglarnas flykt: en duvhök! 

    Bäcken rinner klar i solskenet och jag stannar ofta och tittar ner i det klara vattnet. På bottnen lyser runda stenar i många färger och ovanför dem svajar snår av ljusgröna vattenväxter fram och tillbaka i strömmen. Många fåglar har samlats kring bäcken i den lilla dalgången. Jag skrämmer upp både en enkelbeckasin och en morkulla och en flock ängspiplärkor flyger fram och tillbaka. Det är så vackert alltihop men inte förrän vid lunchtid har det blivit så varmt att jag kan sätta mig och ta en kort fika i solen vid en gammal pil. 

Sista bilden innan kamerabatteriet tog slut...