Vombs ängar 8 juli 2021

Vombs ängar den 8 juli 2021 (mobilbild)

Denna morgon cyklar jag längre än vanligt, förbi Sandby, Krankesjön och Silvåkra och stannar inte förrän jag är ute på Vombs ängar. På andra sidan ängarna, vid det östra fågeltornet, ska det enligt Artportalen hålla till en fågel som jag vill återse. Det är lite dimmigt: uppe i fågeltornet får jag lite en känsla av att befinna mig på en ö. Tillsammans med en ladusvala, som  flyger runt tornet efter insekter; den har byggt bo i tornets nedervåning. Lärkorna sjunger runtom oss och så hör jag en annan sång, en lite pressad, gnisslande strof. Det är en en kornsparv som sitter och sjunger norr om tornet! Det var den jag cyklat hit för att se. Kornsparven är en jordbruksfågel som förr var vanlig på många håll, både i södra Sverige och också i mellersta och södra Europa. Men så började den minska, försvann från plats efter plats och fanns i vårt land till slut bara kvar kring byarna Hammar och Kåseberga i sydöstra Skåne. Där fanns bara fem sjungande fåglar 1993. Så började man lämna fält med oskördad havre kvar över vintern runt Hammar. Sparvarna samlades där i en stor flock och så började de sakta öka igen. Nu finns det runt 40 par i Sverige. 

Kornsparven sjunger

Nu hörs ännu en sjungande sparv en bit bort! I tubkikaren får jag syn på den. Ibland flyttar den sig men håller sig på avstånd. De försvarar sina revir. Hanen intill mig har valt en bra plats: busken ligger vid ett frodigt dike med vatten med ängarna på ena sidan och en åker med mycket ogräs på den andra. Kanske kan den klara sig och bilda ny population här? 

Ladusvalan

Kornsparvarnas och sånglärkornas sång hörs hela tiden. Törnsångaren har en lite sträv strof men bjuder också på en liten sångflykt över sin buske. Ibland hörs också en vaktel spela. Några tranor ropar och en storspov. Det är en hona som är på flyttning söderut. Storspovshonor lämnar hanarna att ensam ta hand om ungarna. 

Så beger jag mig vidare. Djuren är upptagna med sitt: en guldvingehane suger nektar ute på en äng, en törnskata spanar efter insekter  och fiskgjusen dyker efter fisk ute på Krankesjön. Vi har mer komplicerade liv men samtidigt är det rätt härligt sådana här dagar att få vara den som kan cykla runt och bara se och njuta av alltihop!

Mindre guldvinge

Törnskata, hane

Fiskgjuse

Uppe i Silvåkratornet är det snart för varmt och lite yr i huvudet flyr jag in i skogen. Här är det svalare. På solfläckarna längs grusvägen landar fjärilar. De är ute efter mineraler som finns i det fuktiga gruset. Jag ser vinbärsfuks, amiraler och så en stor blå fjäril som jag inte hinner få en bild på: en sälgskimmerfjäril!

Vinbärsfuks

Silverstreckad pärlemorfjäril

Nöjd beger jag mig hemåt. Jag tar en annan väg än jag brukar, först till Torna Hällestad och sedan på cykelväg till Dalby och Lund. I Torna Hällestad kan jag fika vid lanthandeln och på de lövskogsklädda åsarna längs cykelvägen sjunger grönsångaren. 

Onsdag 6 juli: Sjöstorps ängar

Fikaplatsen, framför Sjöstorps ängar. Krankesjön skymtar till höger.

Några bilder från Sjöstorps ängar som jag cyklade till härom morgonen. Sjöstorps ängar är en stor öppen strandäng som ligger väster om Krankesjön. För bara några tiotal år sedan var här bara alskog och stora videsnår men så beslöt man sig för att röja här och återskapa den öppna ängen. Varför då undrar du kanske? Jo, man hoppades få tillbaka något det rika fågelliv som finns på öppna fuktiga strandängar.  Och det har lyckats rätt bra. Numer är kan man återigen lyssna på enkelbeckasinens sällsamma spel och rödbenornas flöjtande här om vårkvällarna Det är vårljud som försvunnit från så många platser. 

Även denna morgon hör jag enkelbeckasinerna, tillsammans med rörsångare, sävsångare, trädgårdssångare, gök och många andra. Sandiga kullar gränsar till strandängen och härifrån hörs trädlärkans sång och sånglärkornas, förstås. Efter en lång fika går jag en promenad och får då syn på några nykomlingar på strandängen: ett par svarthakade buskskvättor! Hanen har svartvitt huvud och rödorange bröst och visar upp sig fint men jag får bara en bild, på honan, på rätt långt håll. 

Svarthakad buskskvätta, hona.

Hon varnar, troligtvis orolig för sina ungar, och jag vill inte vara för påstridig. Men det finns så mycket annat att fotografera. kanske är sommaren som finast just nu, när så många ängsväxter har börjat blomma samtidigt som fåglarna fortfarande sjunger.  

Vildmorot

Cikoria

Sädesärla

Stångby mosse 27 juni

 

Ute på fågelutflykt igen efter några veckors uppehåll. Fåglarna sjunger till min glädje fortfarande; under vandringen från grandungen ner till den lilla ån i skogen hör jag sjungande Trädgårdssångare, Lövsångare, Järnsparv, Kärrsångare, Gärdsmyg, Koltrast, Ringduva, Härmsångare, Gransångare, Näktergal och Svarthätta. 

Ute på ängen surrar Gräshoppssångaren. Dammet yr kring hästarnas hovar när de leker och jagar varandra i den svala morgonluften. En flock tofsvipor och starar flyger upp. Deras ungar är redan flygfärdiga och håller nu ihop i flockar. Stararna är svåra att komma nära, fast jag kryper med kameran över en slagen vall lyfter de på långt håll. Men så flyger de över till kornas och hästarnas hage igen. Här verkar de känna sig tryggare och jag kan plötsligt komma ganska nära. Starar och kor och hästar hör ihop!

Det är torrt men bäcken rinner fortfarande och kring den och ute i kärret finns många blommor. 

Två unga starar.

Kring bäcken kamomill

 ...ängsskallra och kråkvicker.

Ängsull ute i kärret