Söndagen den 25 november: Krankesjön och torvgravarnas hemlighet

Stilla söndagsmorgon i Lund. En flock sidensvansar lyfter från ett äppelträd och landar i björken intill mig. Deras klara, ringande läten ljuder över de sovande husen och jag stannar cykeln och bara lyssnar. Höstens första sidensvansar är något speciellt. Jag tänker på var de varit på sin vandring från de lappländska skogar där de häckade i somras och på var de ska ta vägen härnäst. 

    Själv är jag på väg till Krankesjön. I ryggsäcken ligger kikaren, kamera och matsäck och på cykeln en lång håv. En kompis har skaffat nya akvariefiskar och vi ska försöka hitta mygglarver till dem.

     Vid den mångstammiga boken nära Stensoffa ekologiska station är det skönt att ta en fika efter den långa cykelturen. Snart kommer Niklas och hans hund Lucy vandrande på stigen.

Jakten på det bästa levandefodret

Stensoffa ligger ju på gångavstånd från Krankesjön men alldeles intill den ekologiska stationen finns också några stora dammar inne i skogen. De är sk torvgravar som bildades efter att man tagit torv här under andra världskriget. Här har vi beslutat oss för att det nog borde finnas massor av mygglarver och andra små vattendjur. När man håvar mat till akvariefiskar gäller det att försöka undvika vatten där det finns fisk-i dessa vatten kan det finnas sjukdomar och parasiter som kan föras över till fiskarna i akvariet. Vi väljer därför inte den närmaste torvgraven utan en mindre som verkar ligga en bit in i skogen…

    Med håvar och burkar i händerna och Lucy glatt skuttande framför vandrar vi genom det höga gräset  in i sumpskogen. Lucy försvinner snart långt in på lätta tassar medan vi hela tiden måste böja oss under grenar och undvika att fötterna sjunker ner. 

Detta är inte människans biotop tänker jag. Samtidigt  är det spännande. Till sist kommer vi fram till ett vatten. Marken är så lös att både jag och Niklas sjunker ner till stövelskaftet när vi försöker komma fram med håven men åtminstone jag räddar mig i sista stund. En flock storskrakar lyfter för att sätta sig i säkerhet. Så några håvtag och en förväntansfull titt ner i burken. Det myllrar inte så mycket som vi förväntat oss utan fångsten består mest av små buksimmare. Vi bestämmer oss för att pröva en annan damm. Med skvimpande stövlar tågar vi iväg.  Rödvingetrastar smackar dämpat i trädkronorna ovanför och längre bort hörs några nötskrikor. Annars är det tyst. Jorden vattensorkarna grävt upp längs stigen är kolsvart men bär. Vid nästa damm ligger några båtar uppdragna och mellan träden ser vi nu med en viss lättnad ekologiska stationen. I denna damm hittar vi lite fler vattendjur, bla lite dagsländelarver som fiskarna brukar tycka om. 

Dagsländelarver

En groda hoppar till vår förvåning förbi just som vi ska packa ihop. Termometern visar nu bara tre plusgrader. Skymningen närmar sig men molnen har skingrats så att den ljusa himlen speglas i vattnet. Sångsvanar hörs en bit bort.

    Nöjda vandrar vi nu tillbaka upp mot parkeringen, inte med så många mygglarver men med fina naturupplevelser  och en glad hund.

Grodan!