Det är flera minusgrader denna morgon när jag cyklar norrut mot Fels mosse. Kylan biter i ansiktet och när jag ökar farten känner jag hur känseln försvinner från kinderna. Nöbbelövs mosse i öster är täckt av is. Några hägrar kretsar runt ute i diset -de har det tufft nu.

De frusna ängarna på Fels mosse är lätta att gå över men det är svårt att gå lika tyst som vanligt. För varje steg hörs ett ljudligt krasande.

Det verkar ändå inte vara många fåglar kvar här nu. Jag står stilla en lång stund i en smal beteshage för att försöka höra något. Precis när jag tänker ge upp hörs lätta frasande steg inne bland buskarna och tre rådjur kommer hoppande ut på ängen. När de får syn på mig stannar de upp, tar några obeslutsamma steg åt olika håll och hoppar sedan tillbaka samma väg som de kom, utan synbar panik. Glad över upplevelsen och över att inte ha skrämt dem vandrar jag vidare.

I vassen på den frusna dammen snor några gärdsmygar omkring under ivriga surranden. De pilar fram och tillbaka mellan vassruggarna på jakt efter övervintrande insekter. Sjungande talgoxe och grönfink ger en föraning om vår.