Jag vaknar med svår träningsvärk. Igår gick jag
nämligen min årliga vinterpunktrutt. En vinterpunktrutt är en fågelinventering
som görs mitt i vintern varje år genom att man räknar fåglar på bestämda
platser, punkter. I varje punkt ska alla fåglar man ser och hör under fem
minuter räknas. Resultatet sammanställs i ett protokoll som skickas in till
svensk fågeltaxering. Sin rutt lägger man upp själv och jag förstår inte varför
jag gjorde min rutt så lång. Jag ville nog få med så många av mina
favoritplatser som möjligt. Rutten börjar i ett fågeltorn väster om Fyledalen
men lämnar snart stigarna och går genom Svartskylle naturreservat och den gamla
betesmarken Oxhagen (en fd utmark). Beteslandskapet är fullt av kullar och
dalgångar och vildsvinens bökande skapar fullt av gropar och ojämnheter som det
är svårt att ta sig fram över. Men jag tar det lugnt och låter fötterna hitta
den bästa vägen bland alla tuvor och gropar. Solen visar sig. Den skiner på det
gula gräset, på kärren och de gamla träden och jag stannar upp och förstår
varför jag gjort denna jobbiga rutt.
Det är ändå ute bland åkrarna igen som jag får den
största upplevelsen. Vinden har mojnat och solen lyser klart på en ung kungsörn
i en hög bok. Huvudet och benen lyser och jag erinrar mig det engelska namnet:
golden eagle. Den breder ut de enorma vingarna och glider ner mot något på
fältet nedanför, utom synhåll för mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar