Ulfs naturblogg

Söndag 12 maj

Fels mosse 5.35:

Fåglarna sjunger för fullt trots den kyliga morgonen. Från vassen den pratiga kören av rörsångare, där bakom gärdsmyg, koltrast, svarthätta, gök, lövsångare och många andra. Till min glädje ser jag tre starar spatsera runt klövarna på den lilla koflocken som numera betar här och på en stängselstolpe intill sitter en stenskvätta. Både stararna och stenskvättan behöver den kortgräsiga, blomrika gräsmark korna skapar för att kunna hitta mat. Lite huttrande vandrar jag ner över starrängen, nu upplyst av blommande kabbeleka och ängsbräsma, in bland snåren. Svarthättans sång är stark på nära håll och den blandas med trädgårdssångarens snabba porlande. Snart hörs också en härmsångare men klockan är nästan åtta innan den första näktergalen börjar sjunga. Liksom de andra har den precis anlänt. Snart kommer den att sjunga nästan dygnet runt.

När jag kommer tillbaka till cykeln börjar solen titta fram. Klockan är ännu bara åtta och en lycko- och frihetskänsla kommer över mig: jag har fullt av mat i ryggsäcken, det är en fin morgon och jag har en hel, fri dag i naturen framför mig.

Solen fortsätter att lysa liksom maskrosorna i dikesrenarna. Inne i skogen på Stångby mosse möts jag av ett par ilsket surrande björktrastar. De har ungar nu. Snart glesnar träden igen och efter att ha genat upp på en liten sandås slår jag mig ner med tubkikaren. Här har man bra utsikt över en stor, fuktig betesmark med några spridda björk- och aldungar. En melodisk sångstrof som blandas med ett märkligt knastrande ljud får mig ivrigt att spana i björktopparna. Strax finns den i tubkikarens runda synfält, en av Sveriges vackraste fåglar, en buskskvätta i sommardräkt. Den soldränkta ängen nedanför den är full av blommande kabbeleka, lärkorna sjunger liksom törnsångare, gök och hämpling. Några granar uppe på åsen gör att jag sitter helt i lä och jag lägger nu märke till att fullt av små vildbin svärmar runt dem. De sätter sig då och då på grenarna och jag lyckas få en bild.