Cykeltur i regnet med brunänder och en tornfalk

Sedan den fina dagen för vinterpunktrutten har vädret varit rätt hemskt med blåst och regn nästan varje dag. I söndags regnade det också men jag gav mig ut ändå och eftersom det ändå var en seriös naturutflykt får jag väl skriva något om den.

    Efter lång tvekan tvingade jag mig iväg, med ullunderställ på och nya regnkläder, varmt kaffe och mackor i ryggsäcken. Jag cyklade mot nordväst och nådde efter mycket kämpande i regnet och motvinden Furulund. Sångsvanar på ett fält med höstraps, flockar med björktrast och en korp i en bokdunge var de fåglar jag sett hittills. Jag cyklade vidare, över Kävlingeån nära Högs mölla och sedan mot Löddeköpinge. Nu var det lunchdags men regnet föll fortfarande och något öppet café eller ens en skogsdunge med en stor gran att krypa in under hittade jag inte. Alldeles i utkanten av Löddeköpinge har det skapats en grävd damm för besökare till det Vikingaland som ligger här. Kring dammen växte några sälgsnår och här fikade jag till slut. Bättre skydd än inget alls! Utan värmen från cyklandet och med regnet som strilade ner på byxorna blev det snabbt kallt men i dammen låg i alla fall en flock brunänder och också många viggar, sothöns och krickor. Så upp på cykeln igen för att bli varm och hemfärd till Lund via byarna Flädie och Fjelie. Dessa byar är fina men inte mycket natur finns mellan dem. Bara åkrar med upplöjd, blöt jord så långt man ser. Utanför Fjelie stod ändå en tornfalk och ryttlade vid kanten av motorvägen, intill en ödetomt. Den flyttade sig framåt allteftersom jag närmade mig och gjorde till slut en stor sväng för att fortsätta sorkletandet bakom mig.

    Så kom jag hem, betydligt piggare än när jag for på morgonen och trots att det regnat hela tiden glad att jag gav mig ut.

    Idag, efter en dag med rätt mycket funderingar om framtiden, kommer jag att tänka på min utflykt och tornfalken igen. Att det bara några kilometer från där jag bor finns en så fin fågel att titta på är roligt att tänka på.  Det känns nästan som det är ”min” tornfalk. När annat i livet kan kännas omöjligt och svårt att uppnå  så är det i alla fall fullt möjligt att åka och se den och andra fåglar igen. Snart är kvällarna ljusare igen och då är det bara att cykla iväg.  

Bilden är från igår morse, från fågeltornet vid Enetorpsdammen väster om Fyledalen där min vinterpunktrutt börjar. Klockan är ännu bara 07.45. Det har börjat ljusna lite grand. Det är en kall, klar morgon, nästan tyst, bara rösten från en kvinna som pratar med sin hund hörs långt borta på vägen.
    Morgonen fick en ombonad och lite lyxig start genom att jag fick ta en taxi till fågeltornet! Ingen linjebuss går till Eneborg tillräckligt tidigt på söndagar (min vinterfågelräkning startar alltid prick 8.15) så jag fick ta taxin från ystad, vilket gick bra!
    Stora delar av dammen är täckt med nyis men i kanterna är det öppet vatten och här ligger gräsänder och också en del snatteränder. En grupp grågäss sover också på vattnet med huvudena instuckna under vingarna.  Några  mindre gäss landar men lyfter strax igen. Deras ljusa, lite ängsliga kackel avslöjar att det är bläsgäss. Grågäss har en dovare, mera skränande röst, det är ganska lätt att höra skillnaden.
     Så är klockan 8.15! Det blir en fin dag. Det glittrar i det frostiga gräset på kullarna när solen går upp och jag får se många fina fåglar. Det roligaste är nog en flock starar och en tornfalk. Stararna ser jag alldeles i början. De sitter och kurar i en buske med uppburrad fjäderdräkt och ser lite malplacerade ut. Tornfalken är en vacker hane. Bra en gång tidigare har jag sett tornfalk på rutten.

Alkärret i Skogshejdan.

Blyg men också nyfiken! Vid Navröds mosse.