Cykeltur i regnet med brunänder och en tornfalk

Sedan den fina dagen för vinterpunktrutten har vädret varit rätt hemskt med blåst och regn nästan varje dag. I söndags regnade det också men jag gav mig ut ändå och eftersom det ändå var en seriös naturutflykt får jag väl skriva något om den.

    Efter lång tvekan tvingade jag mig iväg, med ullunderställ på och nya regnkläder, varmt kaffe och mackor i ryggsäcken. Jag cyklade mot nordväst och nådde efter mycket kämpande i regnet och motvinden Furulund. Sångsvanar på ett fält med höstraps, flockar med björktrast och en korp i en bokdunge var de fåglar jag sett hittills. Jag cyklade vidare, över Kävlingeån nära Högs mölla och sedan mot Löddeköpinge. Nu var det lunchdags men regnet föll fortfarande och något öppet café eller ens en skogsdunge med en stor gran att krypa in under hittade jag inte. Alldeles i utkanten av Löddeköpinge har det skapats en grävd damm för besökare till det Vikingaland som ligger här. Kring dammen växte några sälgsnår och här fikade jag till slut. Bättre skydd än inget alls! Utan värmen från cyklandet och med regnet som strilade ner på byxorna blev det snabbt kallt men i dammen låg i alla fall en flock brunänder och också många viggar, sothöns och krickor. Så upp på cykeln igen för att bli varm och hemfärd till Lund via byarna Flädie och Fjelie. Dessa byar är fina men inte mycket natur finns mellan dem. Bara åkrar med upplöjd, blöt jord så långt man ser. Utanför Fjelie stod ändå en tornfalk och ryttlade vid kanten av motorvägen, intill en ödetomt. Den flyttade sig framåt allteftersom jag närmade mig och gjorde till slut en stor sväng för att fortsätta sorkletandet bakom mig.

    Så kom jag hem, betydligt piggare än när jag for på morgonen och trots att det regnat hela tiden glad att jag gav mig ut.

    Idag, efter en dag med rätt mycket funderingar om framtiden, kommer jag att tänka på min utflykt och tornfalken igen. Att det bara några kilometer från där jag bor finns en så fin fågel att titta på är roligt att tänka på.  Det känns nästan som det är ”min” tornfalk. När annat i livet kan kännas omöjligt och svårt att uppnå  så är det i alla fall fullt möjligt att åka och se den och andra fåglar igen. Snart är kvällarna ljusare igen och då är det bara att cykla iväg.