Söndagen den 7 juni: Förslåtter av stubbskottängen på Hörjel

Vägen jag cyklade till Hörjel

Nästan framme 

Del av stubbskottängen, Hörjel

Hörjelgården är nog nästan som vackrast just nu. Ängen som ska rensas från älggräs och inträngande nässlor är blå och gul av smörblommor och midsommarblomster. Det är runt den lilla bäcken älggräset växer högt och med våra liar skär vi av det så att andra växter får utrymme och bäcken framträder igen.

Bäcken som rinner genom stubbskottängen, Hörjel

 

En svartvit flugsnappare sjunger för oss och under hasslarna ser jag blommande liljekonvalj. Efter ett tag är det lunch och vi går in och sätter oss inne på den gamla kringbyggda gårdsplanen och äter. I köket finns kaffe och kakor.

Hörjelgården

 Hörjelgården är lite svår att nå om man inte har bil (som jag). Jag fick lasta cykeln på bussen, på Skåneexpressen 5 från Lund. Vid byn Röddinge hoppade jag av och cyklade sedan på grusvägar sista biten. 

Längs cykelvägen till Röddinge och bussen...

 

Det låter lite komplicerat men lärkorna sjöng hela vägen och det var en skön cykeltur.  Vid sex är jag tillbaka i lund efter en härlig dag.

Hur en stubbskottäng fungerar    

En äng var från början en gräsmark där man tog vinterfoder, hö, till gårdens kor, får och hästar. Hörjelgårdens äng är en sk stubbskottäng. Al, ask, alm och andra träd växer ute i den och gör den mer produktiv. Trädens rötter kan ta upp näring på djup gräset inte når. När löven faller och bryts ner kommer näringen gräset till del. Till slut när träden skuggar för mycket  sågas de  av nere vid marken. Nya skott skjuter snart upp från stubben men en massa av de allra finaste trädrötterna i marken dör eftersom det finns mindre trädmassa ovan jord att försörja. Då frigörs näring från trädet till ängen. Mer näring och ljus gör höskörden större runt stubbarna under några år tills de nya skotten vuxit upp till träd och huggningen upprepas.

    Stubbskottängar var vanliga i det skånska landskapet för några hundra år sedan men den som finns på Hörjelgården är den enda som fortfarande finns kvar idag.

Tisdag den 26 maj

Kände mig lite håglös efter en lång dag och beslöt att äta kvällsmaten vid Fels mosse, några km hemifrån. Längs cykelvägen blommar prästkragarna i massor, mer än jag sett tidigare tror jag. Väl framme ställer jag cykeln på det vanliga stället, tar kikare och matsäck och vandrar upp till utkikspunkten i kohagen. 

Syrener i åkerkanten.

Idag blir inte utsikten så bra här eftersom fem kor och en ungtjur ställer sig i en ring runt mig och betraktar mig-länge. Till slut inser de att jag nog inte är så rolig ändå och börjar beta igen och jag kan börja betrakta mossen. Rakt nedanför mig ligger den lilla vasskantade sjön där rörsångarna sjunger ikapp och knölsvanen ruvar. Ner till vänster ligger fler hagar och vassruggar där jag tror den bruna kärrhöken häckar.
    Så har jag druckit mitt te och ätit upp mackorna. Solen har sjunkit ytterligare en bit. Små svartvita hussvalor dansar över dammen och starar samlas för sin nattkvist. Näktergalarna har börjat sjunga. Mossen tillhör dinosauriernas ättlingar denna kväll och jag vill inte störa men smyger ändå försiktigt en runda ner genom hagarna.

På starrängen blommar kabbelekan. I snåren bakom hittar jag äggskal, troligtvis från koltrast och också resterna av en slagen fågel. Senare kommer jag fram till att de måste vara från en ung gök.