lördag 20 juni 2020

Söndagen den 7 juni: Förslåtter av stubbskottängen på Hörjel






Vägen jag cyklade till Hörjel


Nästan framme 




Del av stubbskottängen, Hörjel

Hörjelgården är nog nästan som vackrast just nu. Ängen som ska rensas från älggräs och inträngande nässlor är blå och gul av smörblommor och midsommarblomster. Det är runt den lilla bäcken älggräset växer högt och med våra liar skär vi av det så att andra växter får utrymme och bäcken framträder igen.

Bäcken som rinner genom stubbskottängen, Hörjel


 
En svartvit flugsnappare sjunger för oss och under hasslarna ser jag blommande liljekonvalj. Efter ett tag är det lunch och vi går in och sätter oss inne på den gamla kringbyggda gårdsplanen och äter. I köket finns kaffe och kakor.

Hörjelgården


 Hörjelgården är lite svår att nå om man inte har bil (som jag). Jag fick lasta cykeln på bussen, på Skåneexpressen 5 från Lund. Vid byn Röddinge hoppade jag av och cyklade sedan på grusvägar sista biten. 

Längs cykelvägen till Röddinge och bussen...
 
Det låter lite komplicerat men lärkorna sjöng hela vägen och det var en skön cykeltur.  Vid sex är jag tillbaka i lund efter en härlig dag.

Hur en stubbskottäng fungerar    

En äng var från början en gräsmark där man tog vinterfoder, hö, till gårdens kor, får och hästar. Hörjelgårdens äng är en sk stubbskottäng. Al, ask, alm och andra träd växer ute i den och gör den mer produktiv. Trädens rötter kan ta upp näring på djup gräset inte når. När löven faller och bryts ner kommer näringen gräset till del. Till slut när träden skuggar för mycket  sågas de  av nere vid marken. Nya skott skjuter snart upp från stubben men en massa av de allra finaste trädrötterna i marken dör eftersom det finns mindre trädmassa ovan jord att försörja. Då frigörs näring från trädet till ängen. Mer näring och ljus gör höskörden större runt stubbarna under några år tills de nya skotten vuxit upp till träd och huggningen upprepas.
    Stubbskottängar var vanliga i det skånska landskapet för några hundra år sedan men den som finns på Hörjelgården är den enda som fortfarande finns kvar idag.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar