Onsdag den 20 maj

En del av grågässen. Grågåsen är vanlig men vaksam och normalt får man inte komma särskilt nära, särskilt inte när de har ungar.

Nöbbelövs mosse, kväll:

Jag står tillsammans med flera andra fågelskådare intill den stora våtmarken och lyssnar koncentrerat. Solen håller just på att gå ner. Vi lyssnar efter ett speciellt ljud. Någon höjer handen- nu hörs det faktiskt! Det hörs ungefär som när en pingisboll släpps över ett bord, som ett svagt knaster, från ängen framför oss. Det är en dubbelbeckasin som spelar. Det är bara på genomresa på väg norrut, mot fjällen. Om några veckor kommer den att spela under ljusa nätter från en tuva ute på en blöt fjällsluttning. 

        Kvällens största upplevelse blir ändå något annat. Efter det att de andra fågelskådarna gett sig av står jag kvar och lyssnar en stund, fascinerad av alla ljud. Rödbenorna spelar, vipor varnar, näktergalar, sävsångare och rörsångare sjunger. Då och då bidrar dubbelbeckasinen med sitt märkliga knaster. En gök börjar ropa, alldeles intill mig. Ljuset är svagt nu men ingen verkar ha en tanke på att sova. Så ser jag en stor grupp gråa tvåbenta gestalter komma vandrande över ängen rakt mot mig, ner mot det lilla vatten som ligger framför mig. Jag ser bara deras konturer mot den ännu ljusa himlen bakom men förstår strax att det är grågåsfamiljerna som efter dagens bete uppe på ängen nu verkar tycka att det är tillräckligt lugnt för att vandra ner till vattnet. Jag har inte märkt dem förut men nu badar och dricker de förtroligt alldeles framför mig, vuxna och en massa gråduniga ungar i olika åldrar. 

Söndagen den 3 maj 2020: Krankesjön

Upp 02.30, iväg strax före fyra. Rödstjärt sjunger utanför redan när jag vaknar. Första näktergalen hörs nära Sankt Hans backar. Knappt en endaste bil är ute och jag kan cykla på stora vägen, rakt över rondellerna, mot Södra Sandby. Målet är Krankesjön. Jag stannar flera gånger på vägen för att lyssna på fågelsången. Vid Kungsmarken skäller ett rådjur och vid Sularpskärret hör jag första törnsångaren och fler näktergalar. Från höjden ovanför Stensoffa hörs drillen från en storspov. Så cyklar jag sista biten ner till Almentornet, genom den nyutslagna bokskogen och över ängen fram till tornet i sjökanten. En fiskgjuse flyger över när jag kommer.

Almentornet

Sävsångaren sjunger intensivt framför tornet och fisktärnorna grälar men annars är det lugnt, fridfullt. En spelande enkelbeckasin börjar humma. Grågässen  vallar sina ungar över ängen söder om tornet. De är redan mer än halvstora. Allt går snabbt denna vår. I skogen är vitsipporna redan ersatta med stjärnblommor och harsyra, häggen blommar och doftar och den svartvita flugsnapparen och grönsångaren sjunger. Allt händer på en gång nu.

På väg mot Silvåkra, söder om Krankesjön.

Jag cyklar vidare, över Vombs ängar, upp längs västra sidan av Vombsjön till platsen där Klingavälsån rinner ut i Kävlingeån. Här har det bildats ett litet delta där massor av våtmarksfåglar rastar. Jag ser skärfläckor, brushanar, rödbenor, gluttsnäppor, skedänder och stjärtänder.

Ett litet vildbi,ett solitärbi.

Stranden vid Vombsjön

Vid Vombsjöns strand tar jag en liten tupplur innan jag börjar den långa cyklingen hemåt. Matsäcken är för länge sedan slut och jag gör nog lite för många stopp. Det finns så mycket att titta på just nu, så många nya växter och fåglar. Vid Tvedöra har blodsockerhalten sjunkit rejält samtidigt som motvinden från väster dånar i öronen men jag lyckas ta mig till Södra Sandby där jag köper godis som ger energi till att cykla sista biten in till Lund!

Vårkorsört, Vombs ängar

Paus, ovanför Vombs ängar

Söndag den 19 april: Billebjer

Backsippa

Gjorde en utflykt till Billebjer på eftermiddagen och hann precis se backsipporna blomma! Backsippan är nog den vackraste blomman jag vet och när jag ser den tycker jag alltid att det är svårt att fatta att den inte skapats för vår skull. Men den första blomman uppkom ju långt innan vi dök upp på jorden, de äldsta fossilen över 130 miljoner år gamla. Vid denna tid fanns redan de viktigaste pollinatörerna; skalbaggar, tvåvingar (flugor och myggor bla), fjärilar och bin. Genom att locka dessa insekter till sig med dofter, starka färger, proteinrik pollen och energirik nektar hittade växterna ett effektivare sätt att korsbefrukta sig än att låta pollenet driva med vinden. Samarbetet mellan insekter och blommor började och har pågått allt sedan dess.

     Det som gör backsippan så fascinerande tycker jag är att blommorna är så stora och att de växer på en så karg plats som en vindpinad, kall torräng tidigt på våren. För att skydda mot kylan och torkan är både bladen och blomman tätt klädd med hår. Det ger hela växten en lyster när solen skiner, som idag.

Billebjer den 19 april 2020

I sluttningen och uppe på berget vimlar det av små bin. De landar på bara jordfläckar och jag lägger mig intill en med kameran. Efter en stund verkar de vänja sig vid mig och landar. De kryper upp och ner i små hål i jorden. Liksom backsippan har de en tät, gråvit päls.

 Ibland landar ett större bi, som måste vara en hona. Hon blir snabbt påhoppad och en kort brottningsmatch följer innan hon flyger iväg igen, men jag hinner se att pälsen på mellankroppen är typiskt svartvit och förstår att det måste vara sobersandbin. 

Sobersandbiet är ett ensamlevande bi som till skillnad från honungsbiet inte bildar samhällen och inte vårdar sin avkomma. Istället kommer sobersandbihonan att gräva en tunnel ner i jorden där hon lägger sina ägg ett och ett i små sidogångar. Varje ägg förses med ett litet matpaket i form av en klump med pollen blandad med nektar innan gången försluts. Befruktade ägg blir honor, obefruktade hanar. Nästa vår när solen börjar värma kryper så en ny generation bin upp till markytan för att flyga ut och leta upp blommor och varandra.  

     Årets sobersandbin kommer att leva ungefär en månad till. De har valt en fin tid att flyga på. Förutom backsippa blommar slån, körsbär, lönn och olika viden och i skogen fortfarande vitsippor och svalört. På fälten nedanför berget börjar rapsen slå ut.

På andra sidan berget

Nötväcka