Onsdag den 20 maj

En del av grågässen. Grågåsen är vanlig men vaksam och normalt får man inte komma särskilt nära, särskilt inte när de har ungar.

Nöbbelövs mosse, kväll:

Jag står tillsammans med flera andra fågelskådare intill den stora våtmarken och lyssnar koncentrerat. Solen håller just på att gå ner. Vi lyssnar efter ett speciellt ljud. Någon höjer handen- nu hörs det faktiskt! Det hörs ungefär som när en pingisboll släpps över ett bord, som ett svagt knaster, från ängen framför oss. Det är en dubbelbeckasin som spelar. Det är bara på genomresa på väg norrut, mot fjällen. Om några veckor kommer den att spela under ljusa nätter från en tuva ute på en blöt fjällsluttning. 

        Kvällens största upplevelse blir ändå något annat. Efter det att de andra fågelskådarna gett sig av står jag kvar och lyssnar en stund, fascinerad av alla ljud. Rödbenorna spelar, vipor varnar, näktergalar, sävsångare och rörsångare sjunger. Då och då bidrar dubbelbeckasinen med sitt märkliga knaster. En gök börjar ropa, alldeles intill mig. Ljuset är svagt nu men ingen verkar ha en tanke på att sova. Så ser jag en stor grupp gråa tvåbenta gestalter komma vandrande över ängen rakt mot mig, ner mot det lilla vatten som ligger framför mig. Jag ser bara deras konturer mot den ännu ljusa himlen bakom men förstår strax att det är grågåsfamiljerna som efter dagens bete uppe på ängen nu verkar tycka att det är tillräckligt lugnt för att vandra ner till vattnet. Jag har inte märkt dem förut men nu badar och dricker de förtroligt alldeles framför mig, vuxna och en massa gråduniga ungar i olika åldrar.