Juldagsmorgonen är kall med minusgrader och jag ger mig ut, ivrig att få uppleva något annat än regn och blåst. Det är verkligen kallt och jag får cykla långsamt för att inte kinderna ska domna. Just där cykelvägen norrut från Lund går under Kävlingevägen är vägkanten lite bredare. På sommaren blommar här gott om åkervädd och prästkrage men nu är gräset vitt av frost. Tydligen finns här sorkar ändå för på elledningen ovanför sitter en tornfalk och spanar. Snart lyfter den och börjar ryttla. Jag försöker ta några bilder trots att ljuset ännu är för svagt, smyger lite på en rödhake och fortsätter sedan för att inte störa falken för mycket.
 |
Tornfalken ryttlar
|
Fels mosse
Ängarna på Fels mosse är frusna men jag går ändå igenom med kängorna och blir än en gång påmind om att jag måste köpa nya när strumporna blir blöta. Som tur är börjar solen värma nu. Högt uppe i de gamla pilarna födosöker talgoxar och blåmesar och så hörs plötsligt den filande sången från en talgoxe! Det är första gången jag hör den sången sedan förra våren; kanske känner talgoxen att det vänt, att den längsta natten denna vinter faktiskt varit och att dagarna nu blir allt längre igen!
 |
Blåmes letar mat i en pil. Även den sjöng lite!
|
 |
Frosten i starren glimmade i solen.
|
 |
| Den unga knölsvan undrar kanske: vad är det här kalla, hårda för något? |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar