Söndagen den 29 november. Fågelsångsdalen och Kungsmarken.

Jag börjar vid Kungsmarken.  Det är mulet och kallt-det har varit flera minusgrader under natten. Jag tänker vandra över betesmarkerna upp till Hästhagen. Kanske kan jag stöta upp en jorduggla där jag såg en i våras och i Hästhagen hoppas jag få se en varfågel. Efter bara några steg över gräset hörs skott. Hundar gläfser och män för en massa oväsen. Ljuden närmar sig, tydligen pågår det drevjakt. Jag måste vända.

Domherre som äter askfrön. 

Jag försöker istället följa Sularpsbäcken från väster in i Fågelsångsdalen för att hitta någon strömstare att fotografera. Men marken runt bäcken är så mjuk att jag sjunker djupt ner i leran för varje steg. Längre ifrån bäcken är det brant och fullt av taggbuskar. Jag ger upp, lyckas hitta en plats bakom ett träd där inte allt rullar iväg och fikar istället. 

Sedan tar jag mig uppför sluttningen och över taggtråden högst upp. Nu är det faktiskt soligt. Jag följer åkerkanten en bit. En flock domherrar sitter i de stora träden och äter askfrön. De sitter stilla långa stunder medan de tuggar i sig fröna och jag hinner fokusera med objektivet. Om jag går för nära drar de sig dock in i skogen igen under nervösa "pju, pju". En rödhake är lite mer orädd.

Tillbaka på Hardebergaspåret cyklar jag vidare med tubkikaren över axeln. Så får jag syn på en vråk i ett pilträd. Jag ser att den har vit stjärt och fokuserar med tubkikaren. En fjällvråk! Det är en gammal hane. Jag står länge och betraktar den i tubkikaren medan den jagar sork över åkern.  

    Vid Kungsmarken parkerar jag cykeln och börjar vandra mot nordöst. Det är tyst, inga skott hörs längre. Så hörs ropen från sångsvanar. De kommer från Glomsjön och jag tar av ditåt. Fem svanar ligger i sjön. Det verkar vara två par: de simmar två och två mot varandra med sträckta halsar och ropar. Långt bort svarar andra svanar och snart kommer  flockar flygande över sjön under ljudliga rop. Kanske kommer de också att landa och övernatta på sjön när jag gett mig av? 

 Jag får syn på en varfågel som landar i en björktopp och ropar till av glädje. Ett äldre par kommer vandrande mot mig. De har hört svanarna medan de övade på sina golfslag och ska nu gå en runda runt reservatet. 

    Det har blivit mulet igen men det är fint att sitta där i sluttningen över den lilla sjön. Runt omkring mig finns heden med gult, tovigt gräs, spridda träd med stora vida kronor och så förstås golfbanans gröna gräsmattor. Jag tänker på hur vackert det vore om alltihop bara fick vara hed och lämnades helt till naturen.  Men kanske hade inte lika många människor då kommit hit och njutit av gullvivor, sångsvanar och allt det andra.

Gammal björk, Kungsmarken.