Kungsfågel, Stångby mosse

 Resultatet av gårdagens storviltjakt med 300 mm objektivet på Stångby mosse: en kungsfågel och två glador. Jag kom fram när det precis ljusnat och gick genom sumpskogen. Där var det ganska tyst, fåglarna höll sig undan. Det var i grandungen uppe vid torrbacken kungsfåglarna höll till. De fladdrade fram och tillbaka genom dungen under ivriga "si-si-si", tisslade och småpratade med varandra. Kungsfåglarnas nålfina näbbar avslöjar att de lever av insekter och små spindlar året runt. Dessa hittas när de klänger runt i grangrenarna och sticker in näbben mellan barren. Kungsfåglar har inga stora fettreserver och på grund av sin ringa storlek en snabb förbränning. De måste därför ständigt vara aktiva och leta mat. 

Dungen var ett bra skydd för det duggregn som nu kom och jag satte mig under granarna och drack kaffe en stund medan jag lyssnade på kungsfåglarna. Gladan kom flygande över den stora ängen framför mig när regnet upphört. Snart kom ännu en och tillsammans satte de sig i ett stort träd. 

Gladorna.

 

Den mäktiga Hobybäcken...

Jag korsade Hobybäcken. På andra sidan var ängen uppbökad. Vildsvin! Under den fortsatta vandringen ser jag spår av dem överallt. De verkar ha slagit sig ner på mossen nu. Stigar från skogen som leder in i vassen. Uppbökad jord. Jag ser dem förstås inte. De är skygga, nattaktiva.  

Den fortsatta vandringen blir strapatsrik. Jag beslutar mig för att vandra till den västliga delen av Stångby mosse som jag ännu aldrig besökt.  Fyra rådjur möter jag här men då har jag lagt ner kameran i ryggsäcken på grund av regnet. För att nå cykeln igen måste jag korsa två diken och lyckas till slut genom att balansera på en jättelik, kullfallen alstam.

Gråsiska (vänster) och grönsiska plockar frön ur alkottar.