Vinterfågelräkning den 5 januari 2021

Tidig morgon: utsikt från fågeltornet där rutten startar

När det börjar ljusna utanför bussfönstret nära Sjöbo ser jag något vitt på marken. Snö! Flingorna faller allt tätare medan jag hoppar av bussen i Eneborg och vandrar upp mot startpunkten vid dammen. Det blåser och fortsätter komma snöbyar när jag börjat.  Jag ser havsörnar, gräsänder, sångsvanar. Det är kallt men fint att se fåglarna mot det vita. Ibland lyser solen igenom snöfallet. Någonstans vid punkt fem, nära Oxhagen, slutar det plötsligt snöa och vinden stannar av. Jag kan sitta ner och fika. Känner lättnad: rutten kommer att gå att göra även i år!

  

    Jag packar ihop och går in i Oxhagen. Det blir en jobbig men fin vandring. Två små vildsvin (jag hör fler) skumpar iväg över tuvorna alldeles i början och jag möter faktiskt två människor! Det är första gången under mina vandringar här som jag möter någon. Mor och dotter troligen.  Jag hälsar och skyndar vidare. Det är så fint med allt det vita och jag måste ändå stanna till ofta och ta foton. Jag hör nötskrikor och en gröngöling och ser en kretsande duvhök. 

Alkärr i Oxhagen

Utmarksbokar i Oxhagen

Prästakärret, Oxhagen

Gammal hagtorn, Oxhagen

När jag kommit ut bland åkrarna igen mötte jag en stor flock dovhjortar

    Snön verkar ha dämpat framförallt småfåglarna lite och jag hör inte så många under mina stopp. Ofta mest vindens sus i träden. Och gladorna förstås, som glider runt på vindarna med orörliga vingar och ropar sitt: piu, piu, hi, hi, hi! 

    Det känns lite ödsligt och jag känner lättnad när jag närmar mig Eneborg och slutet. Det är nästan mörkt när jag når sista punkten på Navröds mosse. Gulsparvarna har redan flugit in i sitt vanliga sovbuskage och jag hör bara deras kvitter när de kivas om bästa platserna. Jag får gissa hur många de är. En koltrast dyker också in där och sedan är räkningen slut!