Onsdagen den 29 december : stillsam dag i skogen

 

Morgon: på väg till Stångby mosse

Lite bilder från häromdagen när jag vandrade runt på Stångby mosse. Det var en stilla, dimmig dag och ovanligt tyst-kanske dämpade dimman och snön alla ljud? I skogen stötte jag på ett meståg med kungsfåglar, talgoxar och en trädkrypare. Stora flockar av björktrast åt från bärbuskarna men de var skygga och svåra att komma nära med kameran!

Det var fint-saknar verkligen snön nu! 

Den första fågeln jag såg var en gärdsmyg 

 

Stigen längs bäcken i skogen på Stångby mosse

Trädkryparen

Kungsfågel

Kungsfågel

Några plusgrader gjorde att små bäckar uppstod i skogen

Olvonbär...

Björktrastar i dimma

Ängen, Stångby mosse. Strax dags att cykla hem!

Söndagen den 28 november

En av snatteränderna, Fels mosse

Jag gjorde en utflykt till i november. Det var en regnig månad, men den morgonen var det faktiskt uppehåll när jag rullade nerför grusvägen mot Fels mosse. I dammen ligger en flock änder med bruna huvuden och vackert ljusgrå ryggar-snatteränder! En bra början! Så börjar det regna igen... Jag bestämmer mig för att ändå gå en runda över ängarna. En liten runda och sedan hem tänker jag. Med regnjackan över jackan och kikaren om halsen vandrar jag iväg. Det är gott om fåglar trots regnet: björktrastar och rödvingetrastar, grönsiskor, steglitser, rödhake och gärdsmyg. Duggregnet verkar inte störa dem nämnvärt. Att det är plusgrader igen efter en kall natt gör att fler insekter och spindlar är aktiva och lite lättare att hitta för fåglarna och det är gott om frön och bär på träd och buskar. 

Hagtornsbuske med bär, Fels mosse

En flock gråtrutar lyfter från det nyskördade betfältet söder om mossen. Vad de hittar där vet jag inte, kanske är det daggmask som tvingats upp till ytan när deras underjordiska gångar blivit vattenfyllda?

Starrängen, Fels mosse

Det är verkligen blött på mossen men men mina nya kängor klarar vattnet bra. Nöjt klafsar jag med flit ner i en svacka vid dammen med flera decimeter djupt vatten. Då hörs ett "ätsch, ätsch!" och två så fåglar flyger upp framför mig. Enkelbeckasiner! Efter ytterligare några meter flyger en tredje upp men inte förrän jag är alldeles inpå. Den är också mindre och helt tyst- en dvärgbeckasin!

Enkelbeckasin

Beckasinerna flyger upp från den blötaste del av ängen där korna vandrat ut och betat bort vassen. Här trivs de. Med sin långa, raka näbb letar de mask i dyn mellan grästuvorna och den randiga fjäderdräkten gör dem  kamouflerade.  

Nu är det dags att fika. Kaffet och mackorna äts på det enda torra stället jag kan hitta: tunneln under Kävlingevägen...Här sitter jag rätt länge-det är gott med varmt kaffe efter det kalla regnet.  Vitkindade gäss hörs. Jag sticker ut huvudet och spanar mot himlen. Regnet har äntligen slutat. Gässen kommer i stora flockar. De har övernattat på havet och flyger nu in över land för att beta.

Vitkindade gäss

Jag beger mig också vidare, mot Örtofta sockerbruksdammar. Regnet har dock bara tagit en andningspaus och när jag är framme vid dammarna börjar det ösa ner. Jag cyklar ändå runt dammarna.  

Örtofta sockerbruksdammar

En havsörn flyger ut från galleriskogen vid ån. Jag ser också en stor flock tofsvipor, vackert svartvita mot de bruna åkrarna. I dammarna ligger änder: brunänder, knipor, bläsänder och krickor. 

Tofsviporna

Vinterhämplingar, Örtofta. Vinterhämplingar är små finkar som finns i Skåne på vintern. De lever då på frön från olika gräs och örter. Vinterhämplingar häckar på kustnära fjällhed i norra Norge, Sverige (sällsynt) och Ryssland. 

 Ett surrande kvitter hörs när jag är på väg tillbaka. Det är en liten flock vinterhämplingar. De äter av fröna från alla de ogräs som växer på högarna av sockerbetsjord. De landar till slut på vägen framför mig och jag kan komma ganska nära. Så lyfter de på en gång och flyger iväg tillsammans över ogräsfälten. Nu har regnet slutat. En orange strimma av himmel syns i väster. Tiden har gått fort och jag upptäcker att jag varit ute hela dagen och sett många fina fåglar, trots regnet.

 

Frostfjärilar

Mindre frostfjäril, Lund den 22 november.

Flera sena kvällar i november när jag är på väg hem från affären ser jag något snabbt fladdra förbi i cykellampans sken. Först tror jag att det bara är ett höstlöv som singlar ner men så stannar jag till, lyser in bland träden vid sidan av cykelstigen och ser en liten fjäril! Fågelkonstnären Lars Jonsson skriver i  en av sina böcker  om frostfjärilen. Larverna lever hela sommaren på knoppar och blad av olika lövträd. Inte förrän hösten kommer förpuppas de. En senhöstkväll, långt efter att sommarens sista fjärilar försvunnit kläcks puppan och de vuxna fjärilarna ger sig ut efter en partner. Detta kan verka konstigt men den lilla fjärilens val i livet har en förklaring. Den har hittat sin nisch. ..."inga ögon ser honom. Fladdermössen har gått i dvala, nattskärrorna är i Afrika och för hornugglan är han alltför obetydlig" som Lars Jonsson skriver. 

Någon kväll senare är det fullmåne och jag ger mig ut igen för att försöka få en bild. Med pannlampa utanpå mössan kliver jag av stigen där jag sist såg fjärilen och efter bara några steg ser jag en hane på en bokstam. Det är första gången jag står här inne bland träden fast jag cyklar förbi på cykelvägen utanför varje dag. Jag ser flera fjärilar, månen lyser mellan träden och några fåglar som sökt nattkvist flaxar i mörkret ovanför mig.  Att något så speciellt fanns att uppleva här, i parken intill mitt hus, hade jag inte väntat mig!  

Lördag den 30 oktober: arbetsdag på Hörjelgården.

Morgon. På väg till Hörjelgården!

Nästan framme!

Efter en stunds granskning släpptes jag igenom!

Hörjelgården är Naturskyddsföreningen i Skånes egen gård. Här finns en äng, en så kallad stubbskottäng som slås med lie varje år, några åkrar med gamla sorter av sädesslag och en stor betesmark där kor betar. Gården sköts helt ideellt av Naturskyddsföreningens medlemmar. Besökande skolklasser hjälper också till. Gården fungerar nämligen också som lägerskola och tar emot skolklasser som ofta övernattar på gården. Skötseln sker med gamla metoder för att gynna hotade djur och växter och för att visa hur jordbruk gick till förr i tiden. 

Vi var sex personer som arbetade denna lördag. Vi fick en hel del gjort. Vi röjde en ny väg till korna nere vid dammen så att de ej trampar på spången av brädor, började röja runt en stor ek (ekar tål inte för mycket beskuggning av andra träd) och tog också bort buskar runt ett stengärde nära gården.  Dessutom såddes höstråg. 

 Rödhakarna sjöng, en spillkråka ropade från en ektopp och bläsgäss sträckte söderut. Det var en solig, fin höstdag!

Stengärdet vi röjde runt.

Ett galler på ett ekblad. Inuti finns larven av en stekel.

Kalvnos, ett sällsynt åkerogräs,
 blommade fortfarande!

På ett fält rastade sångsvanar.

Söndagen den 17 oktober: oväntat möte!

 Stångby mosse, söndag morgon kl. 08.00. 

Jag står ute på en äng och tittar upp på morgontrafiken av fåglar när jag ser något röra sig nere vid grusvägen där jag ställde cykeln. Är det verkligen...? Jo, vildsvin! De rör sig längs vägen  och försvinner strax utom synhåll. Väl nere på grusvägen börjar jag spänt följa vägen åt det håll jag såg dem gå. 

Jag försöker gå så tyst jag kan och efter en stund ser jag dem igen. Det är fyra stycken vuxna vildsvin. De vandrar i en åkerkant, hundrafemtio meter bort och de verkar inte lägga märke till mig. Pälsen är mörkt brun och tät. Över nacken och skuldrorna står den rakt upp som en kraftig stubbman.

Vildsvin, Stångby mosse den 17 oktober 2021. Vildsvinet utrotades i Sverige för över 1000 år sedan men på 1970-talet lyckades en del rymma från hägn i södra Sverige och bilda vilda stammar. Detta är ättlingar till dem.

Under en buske verkar de hitta något intressant och efter en stund lägger de sig ner intill varandra och vilar! Med försiktiga rörelser sätter jag kameran på stativet och tar lite bilder. Jag står helt stilla, andaktsfull. Då ser jag två spetsiga öron sticka upp ur det gula gräset framför vildsvinen. En räv! Den smyger fram i gräset, nosar och lyssnar. Efter sork? Jag står helt blickstilla. 

Så hör jag ett okänt fågelläte ovanför mig och lyfter lite för snabbt kikaren. När jag tittar ner igen är både vildsvinen och räven borta. Var det jag som skrämde dem? Kommer jag att få se dem igen? Oklart förstås, men det var roligt att få se dem och jag hoppas att de klarar sig. Det kändes som att de hörde hemma här.

Hedblomster, Stångby mosse

Vid min vanliga utkikspunkt på sandkullen i norr blommar hedblomster och bockrot fortfarande. Kungsfåglarna sisslar till varandra i granarna. Efter lite fika vandrar jag en runda ut på ängarna. Jag försöker ta stigen genom vassen när jag ska tillbaka men den täta vassen och alla nässlor gör det nästan omöjligt att ta sig fram. Det sticker till både på armar och ben. Jag går med ryggen först för att inte bli bränd i ansiktet. Jag får ta en paus. Solen skiner från en blå himmel. Björkarna och asparna skiftar i gult och orange men de flesta löven sitter kvar.

Sparvhöken sitter helt dold i skogsbrynet och väntar på flyttfåglar som vill landa i skogen. Jag stör honom när jag börjar gå igen och han fladdrar iväg. Småfåglarna varnar genast med höga pip. Jakten förstörd!

Så når jag äntligen skogen. 

Skogen och bäcken, Stångby mosse 17 oktober 2021

   

Vombs ängar 8 juli 2021

Vombs ängar den 8 juli 2021 (mobilbild)

Denna morgon cyklar jag längre än vanligt, förbi Sandby, Krankesjön och Silvåkra och stannar inte förrän jag är ute på Vombs ängar. På andra sidan ängarna, vid det östra fågeltornet, ska det enligt Artportalen hålla till en fågel som jag vill återse. Det är lite dimmigt: uppe i fågeltornet får jag lite en känsla av att befinna mig på en ö. Tillsammans med en ladusvala, som  flyger runt tornet efter insekter; den har byggt bo i tornets nedervåning. Lärkorna sjunger runtom oss och så hör jag en annan sång, en lite pressad, gnisslande strof. Det är en en kornsparv som sitter och sjunger norr om tornet! Det var den jag cyklat hit för att se. Kornsparven är en jordbruksfågel som förr var vanlig på många håll, både i södra Sverige och också i mellersta och södra Europa. Men så började den minska, försvann från plats efter plats och fanns i vårt land till slut bara kvar kring byarna Hammar och Kåseberga i sydöstra Skåne. Där fanns bara fem sjungande fåglar 1993. Så började man lämna fält med oskördad havre kvar över vintern runt Hammar. Sparvarna samlades där i en stor flock och så började de sakta öka igen. Nu finns det runt 40 par i Sverige. 

Kornsparven sjunger

Nu hörs ännu en sjungande sparv en bit bort! I tubkikaren får jag syn på den. Ibland flyttar den sig men håller sig på avstånd. De försvarar sina revir. Hanen intill mig har valt en bra plats: busken ligger vid ett frodigt dike med vatten med ängarna på ena sidan och en åker med mycket ogräs på den andra. Kanske kan den klara sig och bilda ny population här? 

Ladusvalan

Kornsparvarnas och sånglärkornas sång hörs hela tiden. Törnsångaren har en lite sträv strof men bjuder också på en liten sångflykt över sin buske. Ibland hörs också en vaktel spela. Några tranor ropar och en storspov. Det är en hona som är på flyttning söderut. Storspovshonor lämnar hanarna att ensam ta hand om ungarna. 

Så beger jag mig vidare. Djuren är upptagna med sitt: en guldvingehane suger nektar ute på en äng, en törnskata spanar efter insekter  och fiskgjusen dyker efter fisk ute på Krankesjön. Vi har mer komplicerade liv men samtidigt är det rätt härligt sådana här dagar att få vara den som kan cykla runt och bara se och njuta av alltihop!

Mindre guldvinge

Törnskata, hane

Fiskgjuse

Uppe i Silvåkratornet är det snart för varmt och lite yr i huvudet flyr jag in i skogen. Här är det svalare. På solfläckarna längs grusvägen landar fjärilar. De är ute efter mineraler som finns i det fuktiga gruset. Jag ser vinbärsfuks, amiraler och så en stor blå fjäril som jag inte hinner få en bild på: en sälgskimmerfjäril!

Vinbärsfuks

Silverstreckad pärlemorfjäril

Nöjd beger jag mig hemåt. Jag tar en annan väg än jag brukar, först till Torna Hällestad och sedan på cykelväg till Dalby och Lund. I Torna Hällestad kan jag fika vid lanthandeln och på de lövskogsklädda åsarna längs cykelvägen sjunger grönsångaren. 

Onsdag 6 juli: Sjöstorps ängar

Fikaplatsen, framför Sjöstorps ängar. Krankesjön skymtar till höger.

Några bilder från Sjöstorps ängar som jag cyklade till härom morgonen. Sjöstorps ängar är en stor öppen strandäng som ligger väster om Krankesjön. För bara några tiotal år sedan var här bara alskog och stora videsnår men så beslöt man sig för att röja här och återskapa den öppna ängen. Varför då undrar du kanske? Jo, man hoppades få tillbaka något det rika fågelliv som finns på öppna fuktiga strandängar.  Och det har lyckats rätt bra. Numer är kan man återigen lyssna på enkelbeckasinens sällsamma spel och rödbenornas flöjtande här om vårkvällarna Det är vårljud som försvunnit från så många platser. 

Även denna morgon hör jag enkelbeckasinerna, tillsammans med rörsångare, sävsångare, trädgårdssångare, gök och många andra. Sandiga kullar gränsar till strandängen och härifrån hörs trädlärkans sång och sånglärkornas, förstås. Efter en lång fika går jag en promenad och får då syn på några nykomlingar på strandängen: ett par svarthakade buskskvättor! Hanen har svartvitt huvud och rödorange bröst och visar upp sig fint men jag får bara en bild, på honan, på rätt långt håll. 

Svarthakad buskskvätta, hona.

Hon varnar, troligtvis orolig för sina ungar, och jag vill inte vara för påstridig. Men det finns så mycket annat att fotografera. kanske är sommaren som finast just nu, när så många ängsväxter har börjat blomma samtidigt som fåglarna fortfarande sjunger.  

Vildmorot

Cikoria

Sädesärla

Stångby mosse 27 juni

 

Ute på fågelutflykt igen efter några veckors uppehåll. Fåglarna sjunger till min glädje fortfarande; under vandringen från grandungen ner till den lilla ån i skogen hör jag sjungande Trädgårdssångare, Lövsångare, Järnsparv, Kärrsångare, Gärdsmyg, Koltrast, Ringduva, Härmsångare, Gransångare, Näktergal och Svarthätta. 

Ute på ängen surrar Gräshoppssångaren. Dammet yr kring hästarnas hovar när de leker och jagar varandra i den svala morgonluften. En flock tofsvipor och starar flyger upp. Deras ungar är redan flygfärdiga och håller nu ihop i flockar. Stararna är svåra att komma nära, fast jag kryper med kameran över en slagen vall lyfter de på långt håll. Men så flyger de över till kornas och hästarnas hage igen. Här verkar de känna sig tryggare och jag kan plötsligt komma ganska nära. Starar och kor och hästar hör ihop!

Det är torrt men bäcken rinner fortfarande och kring den och ute i kärret finns många blommor. 

Två unga starar.

Kring bäcken kamomill

 ...ängsskallra och kråkvicker.

Ängsull ute i kärret